onsdag 12 oktober 2011

Hej

Då jag verkar ha ett behov utav att skriva och slippa tygla en fantasi som kan gå över styr ibland. Så har jag nu skapat en brunn att kasta ned alla "mynt" i. Detta blir en debut"roman"..... eller roman, de vette fasen om det blir, en bok helt i bloggformat och växer till sig med en sida, förhoppningsvis då och då. Vilket betyder att man aldrig behöver följa, men det är aldrig försent att börja. Det mesta som skrivs har någon form av realitet och ett mindre researchande har genomförts, vilket skall giva substans till inläggen/storyn.

Ja, vi får se om det funkar, ha inte för stora förhoppningar, det har inte jag....


Förord


Publicerad 2010-10-09 10:25
Ungefär 600 personer är sedan 2005 spårlöst försvunna — och fallen har aldrig klarats upp av polisen, enligt en sammanställning av Expressen.
Uppgifterna är hämtade från polismyndigheter i samtliga län. I flera av fallen, som polisanmälts mellan 2005 och 2010, misstänker polisen brott.

Människor försvinner i mängder, närmare 7000 personer anmäls som försvunna till Polisen varje år. Det handlar alltså om cirka 19 personer varje dag. Det är nästan en person i timmen, dygnet runt.

De flesta hittas på något vis, en del hade rest bort, utan att meddela sig, andra ville ”vara själva” eller hade bara gått vilse och en del hade bara "kilat" vidare genom naturlig död. Men för ungefär 30 personer varje år, så känner ingen till vad som skett. Det kan passera många år, om en någonsin, på att få ett svar vart de tagit vägen...



Lag (2005:130) om dödförklaring

§1-4

Lagens tillämpningsområde
1 § Är någon försvunnen, får han eller hon dödförklaras enligt denna lag.


Förutsättningar för dödförklaring
2 § Om det är utrett att den försvunne är död, får han eller hon dödförklaras omedelbart.


3 § Är det inte utrett att den försvunne är död men finns det med hänsyn till omständigheterna kring försvinnandet och vad som i övrigt är känt en hög grad av sannolikhet för att han eller hon är död, får frågan om dödförklaring tas upp tidigast ett år efter försvinnandet.
Har försvinnandet skett i samband med en naturkatastrof eller en stor olycka eller under liknande omständigheter och finns det en mycket hög grad av sannolikhet för att den försvunne är död, får frågan om dödförklaring enligt första stycket tas upp omedelbart.


4 § I andra fall än dem som avses i 2 och 3 §§ får frågan om dödförklaring tas upp tidigast fem år efter försvinnandet.

Detta är historien "svaret" på fyra ouppklarade fall, där personernas öde, var att sluta som spårlöst försvunna..........

Den som söker han finner

Quo fata trahunt retrahuntque sequamur - "Vi må följa ödet dit det leder oss"